Svenska Volvo 140-klubbens forum

Hade ett samtal med en man som berättade om en
Volvo 145 1973 han såg första gången runt 1975.

Han reagerade på att bilen var lite speciell,
hade mycket utrusning och var riktigt snygg.
Första ägare ska ha varit någon chef på Volvo
som ägde bilen ca 73-75. Den gick sen vidare
till nästa ägare runt 75. Det var då han såg
den första gången, och sen under flera år.

Hans minnesbild berättar detta om bilen:
145 -73, mörkblå metallic, ljus skinnklädsel,
motor B20 E. Sen tror han att bilen hade
servostyrning och även taklucka (trots kombi).

Med tanke på den numera välkända 165'an som
byggdes hos Yngve Nilsson. Kan de även ha
byggt denna udda 145? Känner någon till bilen?

Yngve nilssons bygde ju specialbilar, karossmässiga ombyggnationer.

Det du beskriver är en 145E, skinnklädseln var nog galon, bilar för Usamarknaden brukade ha det, snarlikt skinn.
Taklucka, om det fanns, är externmonterat isåfall.

Det låter som en bil menad för USA, men som stannat i Sverige.

Jodå, 145E känner jag väl till. Det var just för att denna bil
även hade skinn jag kallar den 145 "GL" inom tecken. Volvologik
säger att om en renrasig typ 144 GL hade funnits på svensk
eller nordisk marknad i 145-utförande, borde den hetat 145 GL.

Har själv en gång haft en 144E. Den hade insprutning, varvräknare
och stora bromsservon. I övrigt såg den ut som en vanlig DL, och
med exakt samma tygklädsel som DL. Solid mörkgrön, årgång 73.

Med tanke på att förste ägaren var anställd på Volvo, så ser jag
2 olika möjligheter till hur den här 145'an har börjat sitt liv.

Alt 1: Man specialbeställde en full-utrustad 145E, om möjligt med
ljus skinnklädsel. (Möjligen ljus USA-galon, men fanns det 73?).
Yttre kulör grönblå met 115. Sen direkt så byggs taket om och
får taklucka på nån plåtverkstad, och slutligen ny lack på taket.

Alt 2: Man köper loss en ny 145 med B20 E eller B20 F. I övrigt
är både färg och utrustning fel. Bilen byggs om med taklucka av
någon verkstad. Den utrustas med diverse Volvo extra-utrustning
och ljus skinnklädsel från 164 som ändras något för baksätet.
Sen lackeras bilen i en icke original mörkblå metallic.

I Sverige fanns egentligen ingen modell som hette 145E. Utan det var så att i DL modellen kunde man välja 3 olika motoralternativ B20A, B20B och B20E. Valde man B20E kunde man även välja mellan 3 olika metallickkulörer. Där De Luxe emblemet skulle sitta på bakluckan satt ett Fuel Injection emblem. Alla 145:or med B20E hade brun textilklädsel.

I USA hade alla Volvobilar från och med -73 insprutning. Dock fanns inga modellvarianter i USA, utan det fanns kort och gott 145. 145 hade galonklädsel men den fanns bara i brun (och den var inte ljus) eller svart. Det gick heller inte att få 145 i USA med Metallick lack som std.

På -73års USA modeller satt det speciella stötfångare. De var större jmf med de svenska. Fram påminde de lite om de på -74:orna då de satt en bit ut från karossen.

Så det borde gått att se på stötfångarna om det var en USA modell som man utgått ifrån i det här fallet.

Men det låter som ett specialbygge i och med takluckan. Det är hyffsat mycket jobb att skarva i en plåttaklucka på en 145:a.
Och hade bilen en ljus skinn/galonklädsel så måste den också varit specialgjord för denna bil.
Svårt att säga om det är ett Yngve Nilsson bygge. En del specialvarianter byggdes också av Volvoanställda, men även hos Volvo återförförsäljare snickrades det ihop varianter, ibland för firman, men oftast på eget initiativ för privata ändamål.