Safirblå 145 '72 L - en angenäm historia
Posted: 2007-03-31 11:10På våren 2004 köpte jag min första bil, en Opel Rekord 1900 från 68 som klarat 36 år i tjänst utan att rosta. Jag körde den flitigt hela sommarn men när första snön föll i oktober fick jag kalla fötter. Jag hade köpt på mig vinterdäck till Opeln men jag ville inte den skulle rosta sönder på våra norrländska \"saltfria\" vägar när den ändå klarat sig så bra ditintills. Så jag började spana efter drömbilen; en Volvo 145 express, gärna med lång spak. Tyvärr hittade jag ingen sådan till bra pris, eller ja, inte någon körbar iaf. Men så en lördagsmorgon i november fanns det en notis i dagsblaskan om en 145 '72, \"rostig men bes till våren, kör under vintern och skrota. 1500\".
Jag och farsan åkte och kollade på liket. Maken till fläcksjuka har jag nog aldrig sett och ytrosten runt framrutan gjorde att det såg ut som att den skulle ramla ur. Skärmkanterna bak hade upphört att existera och den krockade vänsterframskärmen hade blivit \"fixad\" med två centimeter tjockt spackellager som nu höll på att lossna pga att plåten bakom spacklet nu rostat bort. Avgassystemet var det rosthål i på några ställen vilket gjorde att den inte lät så vacket under provturen, men motorn spann som en katt. Inredningen var också hyfsat fräsch om man bortsåg från att tyget i mitten på de bruna vinylsätena hade nötts bort i princip helt och hållet.
Trots all rost och elände så köpte jag bilen, prutat till 1000 kronor. Jag hade tänkt göra som det stod i annonsen, köra under vintern och sedan skrota eller sälja vidare obesiktat. Att bilen är lite rostig gör ju inget, det går ju att flytta ändan i den tänkte jag!
En vecka efter inköptet hade jag köpt på mig ekonomiplåt, hittat en bättre beg framskärm och satt kapen i bilen. Jag hade övergett planen om att köra en rosthärd på skellefteås gator, denna safir skulle få glänsa!
Jag svetsade upp rosten vilket innebar baljor, skärmkanter, ena tröskeln, litegrann i golvet, bakom huvgångjärnen, lite lappningar längst ner på högra framskärmen (den jag inte bytte) samt lite lappar i motorrummet tex framflyglarna. Sedan blev det till att försöka slipa ur rosten ur fläckarna som besudlat hela bilen under list. Inredningen fixades upp och vid det här laget hade jag upptäckt att förra ägarens hund måste ha skvättat lite här och där i bagaget eftersom det kom en något kvaljande kvav odör där bakifrån ibland. Så all brun filt åkte ur och allt trä målades svart. Några av \"panelerna\" i golvet byttes.
Eftersom fläcksjukan nästan bara angripit under list så bestämde jag mig för att göra en garagelack under list och bara bättra små stenskott och skrapmärken ovan list. Lackjobbet gjordes i farsans verkstad vilken är lite för liten för ändamålet. Jag fick spruta en sida, och sedan skjutsa över bilen med två garagedomkrafter åt andra hållet så jag rymdes att spruta andra sidan. Biltemaspruta och för liten kompressor samt det faktum att jag aldrig hållit i en spruta tidigare gjorde att lackjobbet inte blev det bästa man skådat men det dög helt klart och skämdes inte för sig.
Efter tre veckor och två tusen spänn i delar och färg, var bilen ute på vägen och såg ut så här bortsett från att den då hade vintersulor på original 140-fälg och saknade takräckena.
Jag och farsan åkte och kollade på liket. Maken till fläcksjuka har jag nog aldrig sett och ytrosten runt framrutan gjorde att det såg ut som att den skulle ramla ur. Skärmkanterna bak hade upphört att existera och den krockade vänsterframskärmen hade blivit \"fixad\" med två centimeter tjockt spackellager som nu höll på att lossna pga att plåten bakom spacklet nu rostat bort. Avgassystemet var det rosthål i på några ställen vilket gjorde att den inte lät så vacket under provturen, men motorn spann som en katt. Inredningen var också hyfsat fräsch om man bortsåg från att tyget i mitten på de bruna vinylsätena hade nötts bort i princip helt och hållet.
Trots all rost och elände så köpte jag bilen, prutat till 1000 kronor. Jag hade tänkt göra som det stod i annonsen, köra under vintern och sedan skrota eller sälja vidare obesiktat. Att bilen är lite rostig gör ju inget, det går ju att flytta ändan i den tänkte jag!
En vecka efter inköptet hade jag köpt på mig ekonomiplåt, hittat en bättre beg framskärm och satt kapen i bilen. Jag hade övergett planen om att köra en rosthärd på skellefteås gator, denna safir skulle få glänsa!
Jag svetsade upp rosten vilket innebar baljor, skärmkanter, ena tröskeln, litegrann i golvet, bakom huvgångjärnen, lite lappningar längst ner på högra framskärmen (den jag inte bytte) samt lite lappar i motorrummet tex framflyglarna. Sedan blev det till att försöka slipa ur rosten ur fläckarna som besudlat hela bilen under list. Inredningen fixades upp och vid det här laget hade jag upptäckt att förra ägarens hund måste ha skvättat lite här och där i bagaget eftersom det kom en något kvaljande kvav odör där bakifrån ibland. Så all brun filt åkte ur och allt trä målades svart. Några av \"panelerna\" i golvet byttes.
Eftersom fläcksjukan nästan bara angripit under list så bestämde jag mig för att göra en garagelack under list och bara bättra små stenskott och skrapmärken ovan list. Lackjobbet gjordes i farsans verkstad vilken är lite för liten för ändamålet. Jag fick spruta en sida, och sedan skjutsa över bilen med två garagedomkrafter åt andra hållet så jag rymdes att spruta andra sidan. Biltemaspruta och för liten kompressor samt det faktum att jag aldrig hållit i en spruta tidigare gjorde att lackjobbet inte blev det bästa man skådat men det dög helt klart och skämdes inte för sig.
Efter tre veckor och två tusen spänn i delar och färg, var bilen ute på vägen och såg ut så här bortsett från att den då hade vintersulor på original 140-fälg och saknade takräckena.
j n