Sen följde denna lätt hottade 142 DL, även den en 74 års modell. Hann knappt skruva ihop den innan det kom en som ville köpa den till ett pris jag var nöjd med.
Bilderna är tagna när han ägde den av den anledningen. Jag hade inte dessa fälgar eller speglar, men annars likvärdig. Färgkod 116, B20A och automat från början. I min ägo var lådan bytt mot manuell och lacken blev Opels 529 \"Brilliantrot\".
En kopiöst rostig 71as 142 DL blev nästa 140. A-motor, M40 och färgkod 104, ja det var väl vad som suttit från början. En 76as B20 borrad till 2,1 liter med lite fixad topp, Weber 36/36 och K-kam, samt. M41-låda var vad som satt där när jag köpte den dock, och omlacken på 80-talet var gjord i originalfärgen 104. Hade finesser som rullbälten bak, eluppvärmd spolarvätska, farthållare, Formulingratt, med mera, med mera, hade kunnat tjäna som ett visningsexemplar för hela Biltemas 80-talssortiment av tillbehör tror jag.
Har väl återuppstått som armeringsjärn i Kina i dagsläget.
Den fjärde blev denna sportigt penselmålade 142 DL -73. Färgkod 109 från början. Ingen motor eller låda, men jag gissar på A-motor och M40. Inget speciellt med denna förutom att den troligen vägde som en 70-tals caprice med tanke på alla lappningar i golvet. Numer är även denna i stora Volvohimlen nånstans...
Kommer nog bli samlarsaker i framtiden.
Du lär väl ha ett ganska ordentligt lager av 140-delar nu?
